Lördagen har då förflutit. En dag kvar på vårt sportlov, och det är på sätt och vis ganska skönt. Jag tror inte att våra barn någonsin bråkat, retats och kivats som nu. Syskonbråk tar på krafterna, iallafall föräldrars. Så farligt är det nu inte, det blir bara så påtagligt när alla är hemma samtidigt. En lite större bostad hade nog underlättat förstås. En av våra små har en (o)vana att sjunga varje vaken minut. Detta irriterar ju de andra förstås, och även mej, ärligt talat. När man delar rum kan man ju inte gå undan på samma sätt som man kan med varsitt. Å andra sidan förlorar man annat. Våra stora flickor "flyttade isär" strax före jul. Efter någon månad var de sambos igen!
Jag lever hellre i ett hem där man kan smälla i några dörrar då och då, än i ett där man inte kan eller vågar bli osams. Men man får bråka med måtta.
För att få barnen att tänka på annat tog vi en lång lång promenad till sjukhuset, där vi tänkte återskapa förra helgens succé med bad i bassängen. Med fyra barn fick vi vända då det var stängt på grund av något oklart tekninskt fel. Antiklimax! Det gjorde ju inte vår situation bättre. Vi fick gå via Willys på vägen hem och köpa munkar - det bästa våra barn vet (av någon outgrundlig anledning. Jag tror aldrig att jag ens smakat på en munk. Vad är det för namn förresten? Man associerar onekligen. ).
Inte mitt livs bästa dag. Men försöker komma ihåg att jag har det bättre än de allra flesta på vår jord. Och försöker sedan undvika dåligt samvete för att jag inte uppskattar det mer. Ni hör själva.
Hoppas på en super-söndag. För er också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir glad för en hälsning från DEJ!