Julstress?

I vår lokaltidning hade man frågat några slumpvis utvalda människor om de var stressade inför julen. Svaren var förstås skiftande, men visst är det ett stort samtalsämne nu? Det där hur stressade alla är och hur mycket det är att göra, hur ska man hinna med? Jag vill inte förminska andras problem eller göra mej förmer än någon annan, men vad är det egentligen som är så fruktansvärt stressigt? Vad är det som måste göras innan det kan bli jul? Vi är en stor familj, sex barn har vi som alla längtar efter julen, så kanske borde jag också vara stressad? Är det städningen? Eller julklappsinköp? Matlagning? Jag fattar inte.
Men så firar vi ingen bullerbyjul heller. Inga stora släktmiddagar och inga gigantiska julklappsberg. Det viktigaste för mej är levande ljus, lite men god mat, vila, lugn och glada barn.  Huset är förhoppningsvis dammsuget och i bästa fall är golven tvättade. Knäck förstås. Och kola. Sådär! Nu har du en perfekt jul.

I år ska vi fira jul här hemma som vanligt. Min mamma ska komma en stund på julafton och kanske kommer barnens farmor en stund. På juldagen ska vi ha knytkalas hos oss med min pappa med fru och min syster och hennes familj. Det är så mysigt att träffas och umgås på ett enkelt sätt. Vi hjälps åt med maten och har det roligt tillsammans. Inga julklappar, ingen stress, bara mysigt!

Jag tänker på dem som inget har, inte bara ute i världen, utan även här i Sverige. När man är fattig tycker man att alla andra har så ofantligt mycket. Då kan julen kännas torftig. Den stora hemligheten, som alla innerst inne  vet, är ju att den som har mest pengar (eller blancolån) är inte den som per automatik är lyckligast. Inte ens när det är jul.