Kravhelg

Vaknar till ett evigt smågnabb från TV-spelssoffan.  Känns som att jag somnade till det också.
Går upp, äter frukost, läser GP. Läser om hur fantastiskt hela landets befolkning har det i påsk. Det handlas sill, lax, ägg, godis, öl och allt annat man kan hitta på ett påskbuffébord 2011. Släktingar ska sammanstråla till konfliktfria och kärleksfulla möten. Påskliljor och andra vårlökar ska arrangeras i små ovanliga grupper. Flickkinder ska målas röda innan fräknar i svart duttas på ovanpå. Trots alla inköp av mat, blommor och nya Weber-grillen är lönekontot  så fullt att det svämmar över.

Det är nu det börjar strama i hjärttrakten. Det är nu det börjar kännas tungt att andas in. Det är precis nu jag spänner käkarna så att huvudvärken kommer krypande. För jag går alltid på det här. Varje jul, midsommar och påsk. Myten om hur lyckliga alla är. Och det är nu man börjar jämföra. 


Jag ser mej omkring. De små springer runt i underkläder. Köksbordet är osynligt under alla tidningar, vattenfärger, böcker och annat jag inte vill skriva om. Tvätt överallt, ren och smutsig. I kylen: köttfärs, korv, kyckling, fiskpinnar. Lönekontot är inte imponerande. Ska jobba varenda dag i påsk. Inga inbjudningar.
 
MEN det är NU jag försöker påminna mej om: Sex underbara friska,  (oftast) glada ungar, tak över huvudet, mat för dagen, arbete att gå till, familj och vänner.

Vad är det för fel på köttfärssås och spagetti?  Och visst är det rätt skönt att bara vara hemma?