Ni vet i gamla Astrid Lindgren-filmer, när någon varit mycket sjuk, så kommer de alltid till ett tillstånd där de är så sjuka de bara kan bli. Det är då det avgörs, ska de leva eller dö? Det hände Abbe, det hände Alfred. Ena stunden ligger de, bleka, kallsvettiga och yrandes i sina knöliga sängar. Nästa äter de korvsmörgås och ler. Jag har varit där. Nu är krisen över! Jag ska till och med jobba idag. Är fortfarande hes, men bättre.
Vädret är förfärligt. Snö, i stora våta flingor. Men det är väl som de säger, de gamle; det är det som måste ner innan det kan bli vår.
Två barn hemma idag.Två igår, men inte samma. Undrar om de nånsin går en hel vecka i skolan allihop. Minns inte när det hände senast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir glad för en hälsning från DEJ!