sjöng vi inte på skolavslutningen idag, men "Idas sommarvisa" och "Den blomstertid nu kommer" fanns med i den överfulla kyrkan. Vi kom tidigt och fick nog de sista platserna. M har ju egen sittplats med sig, det är praktiskt ibland.
Tårta har vi ätit för att fira in sommarlovet. De stora pojkarna har gett sig iväg för att starta upp lovet. De är så stora nu. Vi har kommit till stadiet där man inte kan (eller borde) övervaka dem som jag skulle vilja. Jag måste helt enkelt våga lita på att de har lärt sig det som behövs för att klara sig ute i världen utan mamma och pappa bakom ryggen varenda sekund.
Det är verkligen tudelat det där med kärlek. Det är plågsamt att älska någon så mycket att man inte orkar tänka tanken att något ont kunde hända honom eller henne. Samtidigt är det inget alternativ att välja bort kärlek och nära relationer enbart för att undvika smärtan när de tar slut. Det ingår liksom i paketet.
Mycket hänger i luften nu. Vi dras åt olika håll, vet inte riktigt vart vi ska gå. Det är inte bara dåligt, men jag längtar efter mål och mening. Och energi att sträva efter det.
Väldigt trött idag. verkar som om jag fått någon liten mag-bacill. Eller inte. Är nog bra imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir glad för en hälsning från DEJ!