Mors dag

Jag tycker inte att det är vidare roligt nu. Armar och ben känns som sandsäckar. Är tröttare än jag någonsin varit. Huvudet är fullt av bomull. Vet inte varför det blir så här ibland. Jag har inget att klaga på (om man bortser från en komplett galen granne), lever med en fantastisk man, har sex underbara ungar, har mat för dagen, tak över huvudet och mer grejer än jag nånsin behöver. Ändå kan jag inte glädja mej åt det.

Lillasyster är sjuk. Hon har varit hängig i flera dagar och kräktes några gånger i förmiddags. Vi får se vart det bär. Hon är säkert bra i morgon, men både hon och hennes storebror missade teaterlägret som är denna helgen.

Jag har satt saxen i ett av mina favorittyger och knåpat ihop en munkjacka till mej själv som faktiskt blev riktigt fin! Nu är det bara dragkedjan som ska i, och den måste inhandlas först. Min sextonåring tyckte så mycket om den att jag inte hade hjärta att göra något annat än att ge honom den.

Maken ser på fotboll. Hur orkar man? Finns det något tråkigare än sport?